hej!
Tänkte bara bara berätta först att våran blogg skriver vi för att VI ska veta vad vi gör, när vi gjort det och för att våra vänner och även kunder skall veta hur vi gör och vad vi gör. Att vi kanske stavar fel, skriver förkortningar mm är något som ni tyvärr får stå ut med. Jag skriver ofta inlägg då jag är trött och hjärnan inte är med och jag har faktiskt inte tid att sitta och skriva om dagen efter, det gäller även Sofie.
Jag/vi har fått ganska mycket kritik, pga att folk är avundsjuka på att vi gör något många andra drömmer om och det är faktiskt väldigt kul att inse hur många människor som faktiskt stör sig på att andra lyckas.
Det jag vill försöka förklara är att det spelar ingen roll hur mycket kritik vi får, vi kommer fortsätta ändå och vi blir inte olyckliga av att folk inte har bättre för sig än att klaga och "tracka" på människor bara för att de lever sina egna miserabla liv.
Så, då pratar vi inte mer om det.

Jag vill berätta ett minne jag har.
När jag var väldigt liten, jag tävlade B-ponny och jag var i fagersta skulle jag tro.
Min B-Ponny jag hade då hette Lisen och hon var supercool! Kan berätta mer om henne sedan. Hon är absolut den hästen (förutom Sören) som jag lärt mig mest utav.
Iaf, jag minns att jag stod och väntade, det var min tur att komma in efter tjejen som var inne. Det var sommar och jag stod och kollade på när denna lilla tjejen skulle hoppa.
Tjejen som var inne vad ännu mindre än mig och hade en B-ponny som inte riktigt ville som hon ville. Hon vägrade oftast ut sig på ALLA tävlingar.
När hon gick ut från banan så högg hennes pappa tag på henne direkt och skällde och skrek på både henne och hästen för att de "inte höll måttet, aldrig gjorde något rätt."
Den unga tjejen såg alltid vettskrämd ut. Jag drömde mardrömmar om hennes ansiktsuttryck på nätterna och jag bävade för att se henne på tävlingar för det var samma visa varje gång.

Hästen och denna lilla tjejen missförstod verkligen varandra, men är man sådär liten så förstår man inte på samma sätt som man gör när man blir äldre.
Så hästen blev straffad.

Jag har varit på många tävlingar där ungdommar spöar sina ponnyer lite väl mycket.
Jag har säkert varit där själv, jag vet faktiskt inte. Jag minns inte.
Jag minns en gång när jag hade en D-ponny.
Jag var rätt ung, 13 eller liknande,
Ponnyn jag hade vägrade alltid ut sig på första hindret på ALLA tävlingar.
En gång vad jag i avesta och petade på henne med spö EN gång och blev tillsagd.
Jag var ganska irriterad den gången då det fanns ungar som spöade sina hästar så hårt att de sprang med vitögonen framme.
Men allt handlar om missförstånd, man vill "vinna" så himla mycket antar jag, jag vet inte.
Jag minns ej om jag någonsin haft just den vinnarskallen.
Det är kul att vinna, det är det.
Men man behöver inte rida som en dåre för det så det ser ut som benen ska gå sönder på hästarna.
Ska jag vara ärlig så klarar jag inte av att åka på ponny tävlingar nuförtiden om de inte är högre höjder,
Där rider man lite mer.. välvårdat.
Självklart, finns det ponnyryttare som rider väldigt fint,
Jag känner väldigt många.
Men sen finns det ju även den lilla skaran som inte rider så väl.
Sedan klarar jag heller inte av människor som rider med tex pelhambett och sporrar och inspänningstyglar och det ena med det tredje, varför ha ett starkt bett som är för tex en stark häst, och sedan ha sporrar på det?
jag menar, rider man inte speciellt höga klasser så tvekar jag rätt starkt på att man behöver det.
Men det är självklart min åsikt!
Själv tror jag att jag har ridit med sporrar högst tio gånger i mitt liv, jag har väldigt svårt för sporrar.

Mitt inlägg är rätt rörigt just nu känner jag men det jag vill prata om just nu är missförstånd.
När jag köpte sören så blev det väldigt mycket missförstånd mellan oss, kan berätta en annan gång varför.
Men ibland på träningar så kunde jag känna " jäkla häst!" men vi missförstod såklart varandra men jag minns inte att jag någonsin skyllt på någon av mina hästar för att det gått dåligt.
För att det är inte hästarnas fel, aldrig någonsin.
Jag hatar människor som kommer ut från tävlingsbanan och säger " nej men jag hade ont där, han/hon var tittig därför vi petade det där hindret/fick det där travsteget i galoppen."
För det är så dåligt, inse bara att ni inte red ordentligt/missförstod varandra.
Att skylla på hästen om allting inte går som det ska är bara rent orutinerat.
Det visar att man som person och hästmänniska ej kommit speciellt långt i sin utveckling.
Jag tycker att sålänge man inte tjänar pengar på att tävla, så gör det ingenting om man ibland inte får "över femtio poäng/4 tidsfel/ ett stopp," i vilken gren man än tävlar.
Så sluta skyll på era hästar/andra vid tävlingsplatsen/olika skador när ni inte uppnår det resultat ni vill på tävling. Det är bättre att åka hem med ett leende på läpparna och träna på det man inte klarar av på tävling.
Och sedan skall man heller aldrig endast hårdträna, alla hästar behöver allsidig träning.
Glöm aldrig, det ska vara kul att rida, annars bör man inte fortsätta.
Kram på er och ha en bra fredag!
- Malin


Min sista D-ponny Odalia! Sålde henne till en tjej som heter Martina som har tävlat och tränat henne fram tills nu, en riktig liten kraftponny som är väldigt fin på alla sätt och vis!


Min älskade Sören. Bilden är tagen i insjön några månader efter jag köpt honom.
Vissa känslor försvinner aldrig, jag saknar dig fortfarande.
Aldelles för mycket, Jag önskar du forfarande fanns här på jorden min kära Serenate B.
<3