Idag är det ett år sedan min finaste och bästaste vän togs bort! D var det svåraste beslutet men ändå så fruktansvärt rätt och jag känner att d värkligen var i rättan tid.
Min älskade alice blev 22 år och av dom 22 åren spendrade vi 10 år i hop.. Innan jag "tog över" henne så hade
Min moster henne från att hon var ca5år, så alice kom In i mitt liv rätt tidigt så att säga:)


Alice har lärt mej nästintill allt jag kan idag. Hon har lärt mej att man ska aldrig ge upp, att man vinner ingenting på att sura ihop när man rider d är bara att bita ihop o se glad ut även fast saker o ting går på skit, hon har även lärt mej att ibland så kan intr ryttaren få sin vilja igenom till 110% ibland måste man gå hlva vägen var för att d ska bli ett bra resultat! , den balansen jag har idag skulle jag aldrig haft utan min stjärna, hon har helt enkelt lärt mej att kämpa och att man kommer ingenstans utan uppförsbacke!


Fruktansvärt saknar är hon min bästa!
D går inte en dag utan att jg tänker på hennne men tiden var inne och naturen har sin gång så är d ju!