Hej igen!
Jag sitter och kikar på filmer på youtube när folk ramlar av sina hästar.
jag undrar jag hur många gånger man egentligen ramlat av under sin uppväxt?
Jag ramlar fortfarande av och har ramlat av alla mina hästar förut Debja. Men då är ju Debja världens snällaste och gör absolut aldrig något elakt.
Sören ramlade jag aldrig av i hoppningen tex, även fast han kunde komma på att han inte alls ville ta tre galoppsprång i en linje på tre hinder utan han ville ta två och hoppa typ sex meter före hindret istället. Ja då ramlade jag aldrig av, men när vi var ute och red och så kom det tex en liten fågel uppflygandes från diket, ja dååå kastade han runt på en sek och jag smackade rätt ner i backen, haha!
En annan gång var när jag red med mamma, det var mörkt och vi hade pannlampor. Jag hade inga problem med att rida med min men om mamma tex riktade hennes lampa mot mig blev Sören livrädd. Så jag sa " du får inte kolla på mig med lampan." neeeeejdå säger hon.
Gick väl fem minuter, sedan sa jag något, vad gör hon då? Jo hon säger " vaaaaaa?" och riktar lampan rätt mot mig och Sören vände om på en millisek och jag låg och krälade på backen. Sören var även 174, inte direkt liten alltså, haha!

Sen ramlade jag även av Renommee för nån månad sedan och skadade nacken och axeln rätt illa. Jag var påväg hem, nästan hemma var jag så jag slappnade väl av. Dumt gjort, Hon blev livrädd för något och kastade runt. Det brukade hon göra ibland så även om jag inte hade fötterna i stigbyglarna och långa tyglar så satt jag kvar. Men sen så kastade hon sig framåt och det var jag inte alls med på så jag ramlade typ bakåt och landade på nacken i diket, schönt!
Hon sprang femtio meter och sen kom hon tillbaka, gla jag var!

Några dagar senare skulle jag rida igen för första gången (jag blir inte rädd när jag ramlat av, men vill vara på den säkra sidan)
Så jag tänkte att jag skulle rida Ulysse för han var ju ändå rätt stabil även fast han bara var fyra.
Sagt och gjort, Sofie kom till mig på Eagle, jag hoppar upp på Ulysse och jag har knappt kommit ner i sadeln innan jag ligger på backen igen, gapskrattandes. Jäkla häst! :D
Menmen, unghästar vet ni!



Här kan ni se ett par filmer på människor som ramlar av, Peppar peppar att jag slipper ramla av och skada mig på ett tag!

Det är svårt med hästar, helt unghästar. Att hoppa in en unghäst är superkul men kan vara svårt.
När jag sålde en unghäst för något år sedan kom det en tjej och provred, hästen jag hade var fyra och jag hade hoppat den en hel del, Kombinationer mm på hoppträningar.
Iaf så kommer den här tjejen och ska rida, hon ska köpa storhäst och det är hennes första tror jag.
Så jag red hästen lite sen red hon.
Min unghäst hade rätt fett scoop i sina språng och hoppade alltså som en gud, Dock kom tjejen från ponny - ingen bra kombination.
Två gånger flög hon i backen så det bara skrek om det pga stora sprången min häst gjorde, tjejen stortjöt och min häst förstod ingenting.
Självklart köpte inte den tjejen henne, hon var väl för svår riden, vad vet jag.
Dock blev hon såld till en tjej i sthlm som rider dressyr, hästen är skadad just nu men har det annars bra!
Väldigt vacker häst, egen uppfödning. Red beauty hette hon, kallades för Bebis. Hennes morfar var diaghlyphard, en superbra galopphäst och hennes mormor (green's picture) hade sprungit in 700 000 kr i galopp. Hennes mamma var alltså utav toppstam men hon pallade inte trycket och blev triangelmärkt och sen bodde hon i mora sen köpte mamma henne. Pappan till bebis är Lamborghini. Väldigt fin hingst.
Bebis är fux med bläs och tre vita strumpor och en vit kota. Hon såldes för jag tyckte hon var så liten, 162 någonting när hon såldes. i dag är hon över 170, rätt surt om ni frågar mig, ångrar en hel del att jag sålde henne men jag var väl inte "mogen" för en unghäst, vad vet jag.


Bilden är på bebis och hennes nya ägare.
-Malin